Yoga är mer än bara asana – men asana är en fantastisk del
För många människor i dag är yoga synonymt med rörelse och andning. Vi rullar ut mattan, flödar genom positioner, andas djupare och känner hur kroppen mjuknar och stärks. Det är i sig något värdefullt. Asana, (i dagens moderna utövning) de fysiska ställningarna, kan skapa närvaro, vitalitet och en kontakt med kroppen som många av oss annars saknar i ett stillasittande och uppkopplat liv.
Samtidigt är det bara en del av en mycket större helhet.
I den yogiska traditionen är yoga inte i första hand något vi gör med kroppen, utan ett sätt att förhålla sig till medvetandet och till livet självt. Asana är ett verktyg – men inte målet.
Vad menas egentligen med yoga?
I Yoga Sutras, den klassiska text som tillskrivs Patanjali, definieras yoga i sutra 1.2 som:
“Yogaś citta-vṛtti-nirodhaḥ” – Yoga är hejdandet av sinnets rörelser.
Denna korta mening pekar bortom teknik och form. Yoga handlar här om vårt inre liv: om hur tankar, minnen, föreställningar och tolkningar ständigt färgar vår upplevelse av världen. Om vi inte medvetandegör detta tenderar vi att identifiera oss med dessa rörelser. Vi tror att vi är våra tankar, våra känslor, våra berättelser – och till och med våra kroppar.
Detta identifierande är kärnan i mänskligt lidande enligt yogafilosofin. När medvetandet fastnar i sinnets rörelser tappar vi kontakten med det som i texterna kallas draṣṭā – searen, vittnet, vårt sanna och större jag, det medvetande som är medvetet om upplevelsen men inte begränsat av den.
Yoga, i denna mening, är en process där vi gradvis lär oss att skilja mellan det som upplevs och den som upplever.
Yogans åtta grenar -en hel väg, inte en meny
I Yoga Sutras 2.29 beskrivs yogans åtta grenar:
Yama, Niyama, Asana, Pranayama, Pratyahara, Dharana, Dhyana, Samadhi
I den moderna yogavärlden har asana fått ett mycket stort utrymme, ofta på bekostnad av de andra grenarna. Det betyder inte att något är “fel” med asana, men det kan göra att bilden av vad yoga är blir smalare än vad traditionen avser.
Dessa åtta grenar är inte steg på en linjär stege, utan aspekter av en sammanhängande praktik, som ekrar i ett nav. De etiska förhållningssätten (yama och niyama), kroppens discipliner (asana), livskraften (pranayama), sinnenas tillbakadragande (pratyahara), koncentration (dharana), meditation (dhyana) och djup absorption (samadhi) samverkar alla i syfte att förfina medvetandet och göra det klarare. Asana har traditionellt haft funktionen att göra kroppen stabil och mottaglig – inte för prestation, utan för stillhet.
Kroppen som verktyg inte som identitet
Ur ett yogafilosofiskt perspektiv är kroppen varken ett problem som ska övervinnas eller en identitet vi ska klamra oss fast vid. Den är ett redskap, ett fält för medvetenhet.
När asana praktiseras med uppmärksamhet kan den bli en ingång till något djupare. Här öppnar sig yogans inre arbete – inte genom att tänka mer, utan genom att få bättre kontakt, att uppleva och att se klarare.
Man kan beskriva yoga som en transformativ disciplin, där målet inte är flexibilitet i kroppen utan frihet i medvetandet. Det är en praktik som gradvis luckrar upp våra invanda sätt att se på oss själva och världen, den har möjlighet att öka våra perspektiv.
En inbjudan till något mer
Att säga att yoga är mer än asana är inte att förminska den fysiska praktiken. Tvärtom. Det är att sätta den i sitt sammanhang.
För vissa börjar yogaresan i kroppen och stannar där och även det kan vara meningsfullt. För andra väcks med tiden frågor: Vem är det som upplever? Vad händer när jag inte automatiskt följer varje tanke? Hur är mitt förhållande till kroppen? Finns det något mer stabilt än mina skiftande inre tillstånd?
Yogafilosofin erbjuder inga snabba svar, men den erbjuder ett språk och en karta för detta utforskande. Inte som dogm, utan som en inbjudan till egen upplevelse och erfarenhet.
Yoga är mer än bara asana – men asana kan vara en fantastisk början!
Av Angelica Majoros