Vad är stretching egentligen?

jade-stephens-yNo9dpaQA4M-unsplash

Tänker man yoga, tänker man sannolikt också på stretching. Men vad är egentligen stretching (eller töjning) och varför är det bra att stretcha? 

Genom att regelbundet praktisera yoga på ett hälsosamt sätt, både stärks och stretchas musklerna. Detta gör det möjligt att fördjupa olika rörelser, såväl i yogasalen som i vardagslivet. Många av våra elever upplever att detta ger ett ökat välmående, ja till och med en ökad livskvalitet. 

Traditionellt har stretching setts som något man gör just för att förlänga muskeln. Det finns en rad olika stretchingsmetoder – nedan beskrivs några av de vanligaste:

  1. Aktiv stretch innebär att man töjer med egen muskelkraft genom att aktivera en muskel
    (agonist) för att töja ut antagonisten – exempelvis då man aktiverar framsida
    lårmuskeln (agonisten) för att töja ut baksida lårmuskeln (antagonisten).
  2. Vid passiv stretch använder man någon form av yttre belastning för att töja en viss muskel.
    Denna yttre belastning kan vara den egna kroppsvikten, ett redskap eller en partner.
  3. Statisk stretch innebär att man håller kvar töjningen i samma läge under en viss tid –
    antingen med aktivt eller passivt arbete.
  4. Dynamisk stretch är motsatsen och innebär att man uppnår ytterläget under en kort stund.
    Dynamisk stretch kan vara både aktiv och passiv. Vanligast är den aktiva varianten.

Ett nytt sätt att se på stretching – oavsett metod – är att det innebär att belasta muskeln samtidigt som den förlängs (Mitchell 2019*). Enligt Jules Mitchell ger all form av stretch en viss belastning samtidigt som muskeln kan stärkas ytterligare genom en medveten (gradvis) ökad belastning. Detta gör musklerna starka och funktionella i olika längder.

Inom yogan gör vi detta med hjälp av den egna kroppsvikten i kombination med gravitationen, och genom att aktivt spänna (kontrahera) motsatta muskler.

Hur appliceras detta i vår undervisning?

På Hot Yoga Stockholm undervisar vi i enlighet med detta och Mitchells tankesätt. Vi uppmuntrar eleverna att röra sig långsamt och kontrollerat in och ut ur positionerna, anpassa djupet till sin egen kapacitet samt att aktivera motsatt muskel till den som stretchas (så kallad co-contraction). Ett exempel på detta är i stående separat framåtsträckning: eleven motstår gravitationen på väg ner – då förlängs och stärks hamstring – samtidigt som både framsida och baksida lår aktiveras även är när eleven är stilla i positionen.

Stretching är alltså något vi gör när vi yogar. Genom medveten ökad belastning kan vi förbättra förmågan att röra oss funktionellt, dvs på ett mer kontrollerat och obehindrat sätt. Något vi kan ha glädje av, både i och utanför yogasalen.

För fördjupning i detta ämne läs Yoga Biomechanics: Stretching Redefined av Jules Mitchell

Dela
Dela på facebook
Dela på email
Dela på pinterest